ToneM

varför, känns det så här? Vart tog den pirrande o killande känslan vägen..den som gjorde en glad o lycklig..varför har det nu bytts ut till sorg och smärta..jag vill inte ha dej i mina tankar men ändå..störs jag av denna längtan..att få höra din röst..höra ditt hjärta slå och dina djupa andetag när du sover..att få ge dej en lång härlig kram och få snosa dej i nacken för att få en doft av dej som jag kan ha med mej resten av dagen..småsaker som man nu har tagit förgivet att få o nu inte länge kan.. gör mej galen..dag ut o dag in är det en röst i mitt huvud som säger glöm honom..men det är svårt när en annan röst säger..vill inte ha någon annan han e allt för mej..vem ska jag lyssna på..jag har redan en gång.. valt fel beslut..ska jag än en gång bestämma mej.. o kanske missta dej för alltid..men varför skriva texter om hur mycket jag saknar dej..när du ändå aldrig kommer se detta..kompisar tröttnar på att lyssna på mitt tjat om dej..allt rinner ut i sanden..jag glömmer snart dej säger dom..livet går vidare..o alla blir nöjda..alla utom jag..men vem bryr sig..lugnt och skönt ska det vara..problem finns inte..depression vad är det..är du det..varför?..får man som svar..orka berätta..om mina problem..när folk ändå avbryter o börjar snacka om annat..det där e väl inget..tonårsförälskelse..det går över..att hålla allt inom sig..är nog bäst..vill inte göra nån besvärad med mina problem..varje dag blir hjärtat allt svagare o leder till att man blir lättirriterad.. folk blir arga..vad är dit problem..folk vänder dej ryggen..och ensamheten o klumpen i halsen blir allt större..ska inte gråta..visa inte känslor,sårbarhet..alla taggar riktade
utåt..tillsist ta mod och vågar lyfta luren..slår numret..ett djupt andetag..pulsen stiger.. hjärtat slår så hårt att jag hör pulsen i örat.. han svarar..det blir en lång tystnad..jag känner hur klumpen i halsen börjar att lösa upp sig o sippra ut igenom ögonen..tårar..han är fortfarande arg o vill inte prata med mej..det känns som en kniv sticks igenom mitt hjärta långsamt långsamt..tårarna blir allt fler o jag e tvungen att lägga på..jag går runt i cirklar..försöker fly..bort från alla tankar..bort från denna stad..tårarna rinner och har svårt att se..lägger mej ner..i gräset..jorden snurrar..det är alldeles tyst..känner hur paniken inom mej stiger..paniken av att missta dej är nu så stor..att jag inte längre känner marken under mej..svävar jag..försöker att lugna mej..o tänka klart..detta löser inga problem..att gråta ger en sorts lättnad..men löser inga problem..kanske jag måste ge upp nu.. och gå vidare..det kommer aldrig blir som det var förut..jag tycker om dej men..det kanske e bäst det som har hänt..starta om på nytt..kanske gå en annan väg..jag kan inte längre följa dina fotspår..dom börjar att suddas ut..snart syns dom inte längre..jag måste hitta min egen väg..som leder mej mot ett håll där du inte längre finns..